Att saker och ting kan ändras från en vecka till en annan är så sant. Att ljuvliga små gnyende knytten kan förvandlas till något som låter som stuckna grisar utan hejd, kan jag meddela existerar det med. Jag berättade ju att Anja (3 veckor gammal) mest spann som en katt om dagarna och bräkte lite framåt småtimmarna och att det berodde på ett outvecklat matsmältningssystem = gas, som hon försökte åla ur sig.  Det har nu blivit så mycket värre för stackars liten. Hon verkar ha SÅ svårt att få ur sig gas och bajs och kämpar som en vilde varje natt… med fokus på 2 till 7 rycket. Det resulterar i väldigt lite sömn för min del som får ligga och lyssna till denna hårdrock och försöka hjälpa till på traven så gott jag kan. Att massera henne  mitt i natten är inte det lättaste när man blir uppryckt ur sömnen hela tiden. Är ni med?

Hon skriker eller gråter inte, men hon väsnas något så otroligt för att vara så liten. Och jag lider verkligen med henne. Det kan inte vara lätt de första veckorna i livet att försöka få ordning på grejerna

Jag är så trött på mornarna och går runt med whiskeyröst hela dagarna. Dessutom så vaknar Kalle av detta och kommer upp till sängen vid 7 tiden varje morgon. Han är dock mest nyfiken och vill hålla henne i handen eller leka med hennes tår och helst inte slagga vidare alls. Vilket Anja gärna gjort just då. Och jag hade gärna gjort det också. Men det är bara att kavla upp ärmarna och ge gärnet fram till Kalles tupplur efter lunch, för att sen kunna vara en rolig, alert och uppfinningsrik mamma fram till läggdags, eller hur?

Just nu jobbar Kalle och Anjas pappa långa dagar  så jag får ingen avlastning. Och det kan jag få lätt ångest över, alltså att veta hur lite jag sover på natten och samtidigt kunna vara 100% för båda kidsen en hel lång dag. Jag är också så vansinnigt beroende av sömn, utan den blir jag ingen rolig person alls.

Annars har jag det mysigt med dessa två, mestadels. Anja är så otroligt snäll och börjar vara vaken längre sträckor nu. Det är roligt och Kalle är så snäll med henne. Fast jag ser ibland avundsjukan i hans ögon när han säger “Anja ligga där” och pekar på babynestet, gullunge!

Anyway, det var en liten uppdatering från mig som känner mig ganska slut som artist just nu.  MEN! Om bara några veckor kommer mormor tillbaka. Wehuuuuuuuuuuuuu!

Ett härligt avslut på dagen fick vi denna svingats oktobersöndag, Kalle, Anja, jag och bollen 🙂