Ibland är världen bra liten, liten även i en megastor stad som Los Angeles.

En mörk kulen kväll efter en lång dags plåtning slängde jag på mig nåt riktigt skräpigt och tog ut hunden på en snabbrastning på beachen, i hopp om att jag typ inte skulle stöta på nån jag känner, vilket väldigt sällan händer nere på Venice. När jag är på väg tillbaka hem så ser jag ett par med en barnvagn som vandrar upp till en restaurang. Och på HÅLL ser jag den svenska auran. Man kan väldigt lätt se när det är svenskar man har att göra med. Det är ju något slags lugn och försiktighet de “vi” utstrålar. Håller ni med? Jag ser att killen står och beskådar menyn och tänker att jag snabbt bör varna för det stället. Jag ser det som min skyldighet att lotsa folk rätt när det gäller val av restaurang.

När jag står och snackar med killen så ser jag tjejen som kommer gåendes mot mig efter att ha kollat in något annat ställe, och det var ingen mindre än Anja. HA! Så sjukt ju. Jag visste att de hängde i San Diego men hade INTE räknat med att springa på henne så av en slump, bara sådär. Så himla roligt.

Hur som helst. Vi bestämde att vi skulle ses på frukost på ett bättre ställe vid deras hotel dan därpå. Väldigt trevligt att ta en långfrulle med hennes familj. Dottern Lily och Kalle delade på lite snacks och var hur gulliga som helst. Det skiljer bara två månader mellan dem. Ni känner väl till Anja? Hon gav ut “En God Morgon” förra året. En härligt frukostbok ni måste köpa. Vi har samma förläggare på Norstedts också.

Här sitter vi och kidsen på min lokala kafeteria The Dudley Market. Bild snodd från Anjas blogg. 

Hello!

Jag är inne i ett riktigt “surr” just nu. Ett surr där jag lagar mat, förbereder, fixar, handlar ingredienser, förbereder och har mig… och PLÅTAR såklart, herregud, det roligaste!

Idag fick Kalle och Olive vara modeller. Det var roligt… och kladdigt! 🙂 Fast den här var till mig. kalle fick njuta av en bättre chiapudding med bär. Hans bästa! Nu ska jag krama kudden. Så förfärligt trött 🙂

God fortsättning! Nu drar vi igång det nya året. Jag har på känn att det kommer bli ett riktigt bra år, det här. Jag och Martin körde igång med plåtning av bok “Mammaboost”, på beachen. Svinkallt var det men självklart vansinnigt roligt. Jag sitter just nu vid köksbordet och tittar ut över ett askgrått Venice. Jag kommer inte ihåg sist det var såhär kallt. Jag tror Martin också tyckte det. Men sen är det ju Januari också… även här, i “soliga” Cali.