Hallå, vakna! Det är dags att rädda miljön nu!
Härom veckan twittrade Malena Ernman om att det kanske är dags för alla miljöprofiler och -kommunikatörer att ändra retorik.
Inställningen “Det är bättre att många förändrar sin livsstil litegrann än att de inte förändrar sig alls” – vilket resulterat i en taktik där många (däribland jag) i positiva ordalag försöker inspirera till bättre miljöval i vardagen – ger ingen effekt, menar hon. Folk fortsätter flyga utomlands som aldrig förr, vi fortsätter att slå nya köttrekord och 72 procent av svenskarna köper kläder de inte ens behöver.
Det jobbiga är att det ligger väldigt mycket i det Malena Ernman skriver. För det är ju på allvar där ute, klimathotet.
Koldioxidhalterna i luften högre än någonsin. Skogarna börjar bli utsläppskällor i stället för sänkor. Livet i haven dör. Och så vidare. Utan att vi förändrar vår livsstil – på riktigt.
Vi är många som försöker uppmärksamma miljöfrågan. Vi tipsar om att plastbanta här och minska matvinnet där. Och har vi tur så kanske vi lyckas få någon att börja köpa mer ekologiskt i livsmedelsbutiken. Eller ta tag i att börja källsortera plast. Kanske får någon inspiration till att ta cykeln till jobbet.
Men det spelar inte roll om vi samtidigt flyger utomlands en extra gång per år eller frossar i kött flera gånger per vecka.
Och när Malena, eller andra miljöprofiler, påpekar detta – så reagerar ingen heller. Förutom de redan frälsta.
“Larm”-rubriker verkar med andra ord inte fungera – heller.
Så vad ska vi göra då? Vi måste ju vända det här!
Med en dåres envishet tror jag ändå på de positiva exemplen. Att få många att tänka efter litegrann.
Men, förstås, i kombination med idoga försök att påverka politiken – och företagen – genom de val vi gör i vardagen och butikerna.
Vad ska man annars hålla hoppet uppe med?
Läs mer:
