Påve Franciskus. Foto: Wikipedia

Det här borde jag ju ha skrivit för länge sedan förstås, när påven i juni gav ut sin encyklika om miljön, där han bland annat hyllar miljörörelsen och uppmanar till protest mot miljöförstöring, orättvisor och de rikas och mäktigas likgiltighet.

Jag var förtjust i påven redan innan. Det positiva intresset startade med att jag läste att Franciskus var kritisk till att Vatikanen driver bankverksamhet. Och fortsatte när jag läste att han flyttat ut från det praktfulla påveresidenset och in ett gästhus för besökande präster. Påven har även bytt ut den Mercedes limousin som hans företrädare Benedictus XVI åkte i mot en betydligt enklare Ford Focus.
Jag tyckte att han visade att han var på folkets sida – och ville vara “en bland oss”.
Det intrycket stärktes när jag läste i SvD om vilken kyrka påve Franciskus drömmer om: en kyrka som sätter människan – inte regelboken – i centrum, en kyrka som står på de fattigas sida, som ser den enskilda människan och hennes nöd, men som också värnar de sociala gemenskaperna, miljön och rättvisefrågorna.

Men när han höll sitt tal i FN i september blev jag nästan kär (får man skriva så om en påve?!). Han sa bland annat så här:
“…varje skada som man gör på naturen, är en skada för mänskligheten. Vi kristna tror att universum är frukten av en Skapares kärleksfulla plan, som tillåter människan att använda skapelsen respektfullt till gagn för hennes medmänniskor, och i Skaparens ära; människan har inte rätt att missbruka den, än mindre att förstöra den.”
Han påminde också om att klimatfrågan är kopplad till fattigdomsfrågan, “två sammankopplade processer som beror på en självisk och gränslös maktlystnad och vilja till materiellt välstånd och som leder både till missbruk av naturresurser och uteslutandet av de mest svaga och missgynnade.”
Word.
Och med tanke på att det finns dryga miljarden katoliker här i världen kan hans ord också ge stor effekt på synen på miljöfrågorna. Därför tycker jag att påven är veckans – kanske årets – stora miljöhjälte.

Hemma på vår gård, står en gammal Ford… Foto: Liselotte Lundström

Jag är en flitig brukare av kollektivtrafik. Jag går och cyklar, åker pendeltåg och tunnelbana. Men för släkt och vänner i Norrland ser det annorlunda ut. Där är många helt beroende av bilen. Det är långa avstånd och för att ta mig till skolan fick jag åka en timme i buss när jag började sjuan. Det gick två bussturer om dagen, till och från vår by Långsjöby. Den sista gick från Storuman strax efter kl 16.
Samtidigt står bilåkning och transporter för 30 procent av koldioxidutsläppen i Sverige. Hittar vi alternativa bränslen eller sätt att transportera skulle det ge stor miljöeffekt.

Därför blev jag så glad i veckan när Åsa Romson meddelade att regeringen satsar 21 miljarder på laddstolpar till elbilar. Ett steg i rätt riktning – även om elbilar är väldigt dyra att köpa för gemene man.

Jag blir också glad när jag hör talas om företag som Preem, som på eget bevåg lanserade Preem Evolution Diesel 2011. Denna diesel tillverkas delvis av tallolja en restprodukt från svensk skogs- och pappersindustri. Enligt Preem själva sänkte dieseln Sveriges koldioxidutsläpp med över 535 000 ton under 2014. Det motsvarar utsläppen från ungefär 216 000 bilar. Nu vill de satsa på att ta fram Framtidens diesel också – där lignin, en annan restprodukt från skogsindustrin – uppges vara ett intressant alternativ.

Är det någonting som bör subventioneras i samhället så är det innovationer som dessa, tycker jag. För att alla ska kunna köra bil på ett miljövänligare sätt – om man inte har tillgång till kollektivtrafik.

Luften, vattnet, människan – allt hör ihop och samverkar. Foto: Liselotte Lundström

Biosfären kallas det område som innehåller liv, från djupaste havsbotten till högsta bergstopp – och lite till. Biosfären sträcker sig från jordskorpans yttersta del till atmosfärens utkanter och innehåller allt biologiskt liv som finns på jorden. (Källa)

Just biosfären var ett ord som Johan Rockström nämnde ofta i sitt sommarprat i P1 i år. Det har alltid funnits naturliga variationer i biosfären men nu kan vi konstatera att människans påverkan på den är så stor att vi riskerar att rubba balansen helt. Och på så sätt påverka allt liv som finns på jorden.

En svindlande tanke så här på söndagskvällen.