Foto: Martin Harvey/WWF.

Ibland blir jag galen på hur människan, som anses vara det smartaste däggdjuret här på jorden, kan bete sig så… dumt och destruktivt.

Det verkar nästan vara människolag (naturlag är det ju inte) att vi måste driva saker till bristningsgränsen innan vi vaknar upp och inser att vi måste byta riktning. Och det gäller i alla möjliga sammanhang.

Ta vår hälsa till exempel. Hur många känner man inte som kört på allt vad tyger håller tills kroppen slutligen säger stopp. I form av utmattningssymptom, hjärtattack eller annat.

Eller mitt favoritämne: Miljön. Måste vi till exempel döda ALLT liv i haven innan vi vaknar upp? Eller måste vi ha smog à la Kina för att fatta att vi inte kan fortsätta förgifta luften vi andas med utsläpp av fossila bränslen?

Och sedan var det det här med att hålla på och utrota djur. Bara för att, typ. Åka till Afrika, skjuta ett lejon och slänga det mesta – förutom huvudet och skinnet som ska visas upp för imponerade polare därhemma – på avfallshögen. Eller ta livet av noshörningar för att få till det i sänghalmen. Pardon my french, men hört talas om förspel? Och vad gör ni den dagen då det inte finns några noshörningar kvar? No more vuxenkramar?

I veckan läste jag om reservatet Selous i Tanzania, där 15 000 av tidigare 120 000 elefanter finns kvar. Om ingenting görs riskerar elefanterna att utrotas inom fem år. Fem år!
Dessutom är Selous rikt på mineral, olja och gasfyndigheter. 75 procent av ytan har upplåtits som olje-, gas- och gruvkoncessioner, enligt WWF. Många innehas av utländska exploatörer som får finansiering av internationella banker.
Lokalbefolkningen lär inte se en skymt av pengarna det ger – samtidigt som miljön tar skada. Rovdrift i dubbel bemärkelse…

Varför gör vi så här? Hur kan vi agera så kortsiktigt? Vi underminerar ju sakta men säkert vår egen existens här på jorden.
Utan liv i haven blir många av oss utan mat. Utan ren luft kommer vi sakta att kvävas. Och utan rena jordar att odla i kommer vi sakta men säkert att förgifta oss själva. Då spelar pengarna på banken ingen roll.

Egentligen är vi ju mycket klokare än så här. Eller?