Har downshiftat light – och hinner med fler turer till skogen.

Tanken slår mig allt oftare. Hur sjuk vår konsumtion i västvärlden är. Härom veckan pratade jag med en väninna som var helt galet stressad över alla saker som låg överallt i hennes hem. Garaget – så fullt att inte ens cykeln kommer in. Barnens rum – så fullt att ungarna inte leker ens med en tiondel. Garderoben – så full med kläder att hon inte ens mäktar med att välja bland dem.

Jag känner igen mig i allt det där.
Min garderob innehåller säkert 40 klänningar som jag tycker om men inte hinner använda. Ibland köper jag nytt för att jag “tröttnat på de jag har”. Mina barn får också småsaker som de verkligen inte behöver – och som ligger bortglömda i någon låda efter bara en vecka.

Men det som gnager allra mest hos mig är alla saker jag vill använda – men inte hinner. Jag tänker till exempel på bakmaskinen som står och tar upp en massa plats i köksskåpen. Min man och jag förfördes av tanken på att vakna till doften av nybakt bröd varje lördag morgon och de första dagarna efter julafton – då vi fick den – bakade vi flera gånger. Sedan dess har den stått där i skåpet, orörd.
Eller min mountainbike. Efter förra årets tur till Österrike var jag fylld av entusiasm och slog till på en cykel för flera tusen. Den har jag använt fyra gånger hittills i år. Sen bör man ju ge den lite service mellan varven också. Det har jag aldrig gjort.
Symaskinen som jag fick på min 30-årsdag står i ett hörn, full av damm.
Och alla böcker som bara väntar på att bläddras i ska vi inte tala om…

Vad ska vi egentligen ha alla grejer till, när vi inte hinner använda den?! Vore det inte bättre att bara jobba mindre, och anpassa inköpen efter det? Många av oss har ju uppenbarligen mycket mer än vi behöver. Tid, däremot, är ofta en bristvara.

Men vänta nu, tänker någon. Vad ska vi jobba med om vi inte kan producera och köpa en massa grejer? Därom tvista de lärde. Vissa menar att det krävs en omställning av marknaden, så att vi börjar konsumera fler tjänster i stället för produkter. Trädgårdsskötsel, fönsterputs. Och det är ju en lösning.
Eller så kan vi, som sagt var, jobba mindre. Sex timmars arbetsdag för fler – så kanske fler får chansen att dela på jobben. Dessutom visar försök i bland annat Göteborg att det påverkar personalens hälsa väldigt positivt.

Själv har både jag och min man numera gått ner i arbetstid, och har därmed mindre pengar att röra oss med varje månad. Det går ingen nöd på oss, men vi behöver förstås tänka igenom de köp vi gör mycket mer. Jag kommer säkert att trilla dit på onödiga köp ibland, ett tag framöver, det tar ju tid att lära en gammal hund att sitta. Men det går att skapa nya – mer hållbara – vanor.

Den stora och viktigaste bonusen är att vi orkar ta hand om varandra – och de prylar vi redan har.

Läs mer:

http://goteborg.etc.se/inrikes/molndals-sjukhus-fortsatter-med-sex-timmars-arbetsdag