Den här veckan har gått i naturens tecken – mer än vanligt. Jag har nämligen deltagit i WWF:s och Alpros kampanj som går ut på att uppmana fler att ta tillvara på och njuta av naturen i vår närhet.

Det är min fulla övertygelse att den som är ute mer i naturen får en helt annan förståelse för hur saker och ting hänger ihop när det gäller miljöfrågor. Skogen spelar en betydande roll för klimatet och påverkar livet för oss alla.
Men framför allt – om man lär sig att älska naturen vill man också se till att ta hand om den.

Kampanjen gick till så att Alpro kontaktade 100 personer – däribland mig – och frågade om vi hade lust att ta oss ut i skogen och lägga upp en bild från turen på Instagram. För varje person som gjorde det här skänker Alpro pengar motsvarande vad det kostar att skydda 1 500 kvm östafrikansk skog till WWF.
Om allt gick som det skulle har vi alltså bidragit till skydd av 15 000 kvm skog!

Varför går pengarna just till Östafrika då? Jo, här finns några av världens mest unika skogsområden, med en biologisk mångfald av djur och växter som inte finns på något annat ställe på jorden. Tyvärr utsätts skogarna i området bland annat för illegal och ohållbar skövling som åverkarna vill ha till virke och träkolsproduktion. Om träkolsproduktionen i Tanzania fortsätter på dagens ohållbar sätt och skogsförvaltningen inte förbättras riskerar stora delar av skogen att försvinna, och med den även den biologiska mångfalden.

Att inspirera till besök i naturen här i Sverige känns kanske aningen banalt ur detta perspektiv, men jag tror som sagt att ju fler som bryr sig om naturen, desto större är chansen att rädda den – även på global nivå.

Ha en fortsatt härlig skogshöst!

Foto: Martin Harvey/WWF.

Ibland blir jag galen på hur människan, som anses vara det smartaste däggdjuret här på jorden, kan bete sig så… dumt och destruktivt.

Det verkar nästan vara människolag (naturlag är det ju inte) att vi måste driva saker till bristningsgränsen innan vi vaknar upp och inser att vi måste byta riktning. Och det gäller i alla möjliga sammanhang.

Ta vår hälsa till exempel. Hur många känner man inte som kört på allt vad tyger håller tills kroppen slutligen säger stopp. I form av utmattningssymptom, hjärtattack eller annat.

Eller mitt favoritämne: Miljön. Måste vi till exempel döda ALLT liv i haven innan vi vaknar upp? Eller måste vi ha smog à la Kina för att fatta att vi inte kan fortsätta förgifta luften vi andas med utsläpp av fossila bränslen?

Och sedan var det det här med att hålla på och utrota djur. Bara för att, typ. Åka till Afrika, skjuta ett lejon och slänga det mesta – förutom huvudet och skinnet som ska visas upp för imponerade polare därhemma – på avfallshögen. Eller ta livet av noshörningar för att få till det i sänghalmen. Pardon my french, men hört talas om förspel? Och vad gör ni den dagen då det inte finns några noshörningar kvar? No more vuxenkramar?

I veckan läste jag om reservatet Selous i Tanzania, där 15 000 av tidigare 120 000 elefanter finns kvar. Om ingenting görs riskerar elefanterna att utrotas inom fem år. Fem år!
Dessutom är Selous rikt på mineral, olja och gasfyndigheter. 75 procent av ytan har upplåtits som olje-, gas- och gruvkoncessioner, enligt WWF. Många innehas av utländska exploatörer som får finansiering av internationella banker.
Lokalbefolkningen lär inte se en skymt av pengarna det ger – samtidigt som miljön tar skada. Rovdrift i dubbel bemärkelse…

Varför gör vi så här? Hur kan vi agera så kortsiktigt? Vi underminerar ju sakta men säkert vår egen existens här på jorden.
Utan liv i haven blir många av oss utan mat. Utan ren luft kommer vi sakta att kvävas. Och utan rena jordar att odla i kommer vi sakta men säkert att förgifta oss själva. Då spelar pengarna på banken ingen roll.

Egentligen är vi ju mycket klokare än så här. Eller?

Varje advent har jag och mina barn givit en gåva till olika ändamål (istället för att köpa prylkalender) – moringaträd som ger mat och näring till familjer i Afrika, mat till flykting barn och nu bidrar vi till att rädda haven via WWF (älskar för övrigt att man kan swisha…).

Jag har skrivit om det förut: Haven behöver verkligen vår hjälp.
Hälften av livet i världshaven har försvunnit och det är katastrofalt av många anledningar. Bland annat för att en stor del av världens befolkning får större delen av sin mat därifrån. Eller så får de sin inkomst därifrån, genom att fiska eller bedriva annan verksamhet.
Havet är också jordens lungor: Vi får större delen av vårt syre därifrån.
I veckan läste jag att allt fler arten som lever i och kring havet lider av brist på vitaminet tiamin. Man vet inte säkert varför, men en orsak kan vara att havets plankton innehåller för lite av vitaminet – vilket sedan får konsekvenser för alla djur i näringskedjan. När naturens balans rubbas för mycket får det konsekvenser, för alla.

WWF arbetar för att motverka den negativa utvecklingen, bland annat genom att bearbeta den internationella valfångstkommissionen (IWC) för att stoppa hänsynslös jakt på valar, och skydda marina däggdjur. Jag hoppas att vårt bidrag kan vara till någon liten hjälp, någonstans.

Läs mer:

Årets julklapp hos Rädda Barnen: Ingenting!

Köp ett mirakelträd i julklapp!